och så kom de till Indien...

För ca 19 år sen när Daniel var ca 3 månader skulle vi flytta till Malaysia och fick åka på kulturshocks kurs på SAS i Stockholm. Det jag tog med mig hem från den kursen var de olika stadierna man skulle reagera på vid en utlandsflytt. Den första efter 6 månader när smekmånaden var över, när vardagen tog plats. Man är ny i ett land och allt är nytt och spännande. Den tiden tar slut och när vardagen tar över kan man känna sig lost, man mår inte bra, hittar fel hela tiden, men vetskapen att detta är ett naturligt stadie gör att man kan ta sig ur kulturshocken och börja leva. Jag har flyttat många gånger och det spelar ingen roll hur ofta man gör det, detta fenomen inträffar mer eller mindre. Efter 6 månader här i Indien slog den till med en kraft jag inte upplevt förut. Tyvärr inträffade det när jag skulle åka hem igen till Malaysia och Daniel skulle vara där. Tänkte jag var färdig med Malaysia i stora doser efter 8 år där men så var inte fallet, jag fick hemlängtan. Saknaden att inte ha sonen i närheten hjälpte ju inte heller. Innan jag åkte till M fick jag ju en indisk amöba i mig och inte heller det hjälpte. Jag fick medicin och var allmänt kass och fråga Lars vilket fantastiskt humör jag hade, nä kanske inte!! 3 veckor senare drog jag och Lars till Melbourne och hälsade på Daniel. Ja, kanske inte heller så bra för min shock i Indien. Australien är ju våra drömmars land och även om M inte visade sig från sin bästa sida, vädermässigt mm. så spelade det ju ingen roll, jag var där och inte i, ursäkta, skithålet jag nu levde i. 2 veckor gick fort förstås och jag var tvungen att åka tillbaka till I. Undvek helt tydligt att ens tänka eller prata om Indien om inte i negativ mening då. Ja, där är jag nu. Storgrät när jag kom in i köket och tänkte på hur svårt det är med maten här. Jag fick tillbaka (eller han var nog aldrig död) parasiten i M och gick på en ny kur av antibiotika. Att befinna mig i köket med taskigt vatten och få råvaror var ingen höjdare. Men jag vet ju med erfarenhet att detta går över och så kommer det ju att göra nu också. 

Och så kom de till Indien....myntades av Barbro efter hon varit i Malaysia och sett hur bra man har det där och hon tänkte på oss nu i Indien! Så sant! Jag tror dock, under min tid här i Bangalore, att jag hela tiden kommer att känna mig som jag är i transit, kommer nog aldrig få den känslan jag hade i Frankrike och Malaysia, att här kunde jag stanna för gott!