Tulldeklarering!

Ett måste innan vi kunde få vårt möblemang är att det skall tulldeklareras. Efter 111 papper som ifyllts med bland annat om det fanns nya saker och vad de var värda så skulle vi då få vara (måste) vara med när containern öppnades. Ca 5-6 personer med en kvinna som huvudinspektör kom till vår container och sigillen? på låset kunde brytas upp och för femte gång i ordningen så frågades det efter nya varor som Lars svarade på. Suck! Med på plats fanns förstås Santa Fes gubbar. Så började då kanske ett tiotal gubbar bära våra 335 lådor från den stora 40 fot containern till 3 mindre?? Vilket kanske inte var så bra för den fantastiska packning i Malaysia visade sig inte vara så fantastiskt ändå. Många kartonger var skadade, nåt som måste skett när de packade om från lastbilarna in till containern. Nilla inte glad! 

På väg till inspektionen.

Först fick vi vänta för intervju!

Besvärliga kunder kunde låsas in!

Här är den! Med våra möbler!!

Vissa lådor öppnades för inspektion och fick tejpas igen av
 Santa Fee killarna.

Jag gjorde en fin hatt till Lars när han fick solsting!

Efter ca 2.5 timme var allt klart och vi kunde få åka och äta lunch, eftersom vi var i Whitefield så lockade en pizza och en kall god öl på Toscano i Forum mall. Dammet och skiten satt dock i hår, näsa och under fötterna, så inte kände man sig fräsh inte! Men efter en mycket god lunch var vi som nya igen. Jag undrar vad de stackars bärarna fick som lön.

Väldigt god vedugnsbakad pizza!

Kingsfisher öl!

Toscano restaurang!

På vägen hem stannade vi och handla bröd och mandel och choklad croissanter hos fransyskan och sen till New Frosty, där man handlar kött och fisk. Oxfilen skall vara jättefin och kostar 48SEK per kilo. Ganska OK eller? Nu håller vi tummarna att resterande pappersjobb görs klart så vi kan få möblemanget på fredag som bestämt.

Ditt och datt i B.

Lars åker en genväg till jobbet som skall vara vacker (får vänta tills jag skall spela golf för då kan jag åka med och släppa av Lars). Vägen kantas av natur, vatten, byar mm. Längs med vägarna, som i hela B. sitter försäljare av alla sorter. Mest mat, men även hjälmförsäljning, städgrejer, madrasser mm. De brukar stanna och köpa bananer.

Vår tillfälliga chaffis köper bananer!

Tillverkning av blomster girlanger!

Hemma i vårt område arbetar hur många som helst, de kommer tidigt på morgon och går sen eftermiddag, de har stor kontroll på de som går in och ut med ett slags kortsystem. I närheten av vårt hus finns ett bygge och där är det intressant att se hur det går till. De har precis börjat, kört dit material som sand och sten mm. Där går då kvinnor och bär en sten på huvudet från plats A till plats B, ibland bär de sand på liknande sätt. Får gå dit med stora kameran och ta bättre bilder sen. 

Kanske inte effektivt men billigt kan jag tänka!

Nu skall vi till tullen och inspektera våran stora container som kommit till B. Skall bli intressant och varmt säger de. Har hört många historier hur det kan gå till och befarar väl det värsta men vi får hålla tummarna att det går smidigt.

Massor av information och lite mat!

Idag hade jag en hemmadag, skönt det med! Barbro kom på en kaffe på vägen hem från stan. Jag bombarderade henne med frågor och fick massor av information. Tur man har vänner som vart här ett tag. Var hittar jag oxkött? Fisken? Buljongen? I går var jag till Koramangala, hade läst om en nyöppnad affär med varor från hela världen. Det tog en timme dit, himla massa trafik och en halvtimme hem. Men väl där hittade jag massa godsaker, så på kvällen bjöds det på rökt lax, fetaost från Grekland, kokta rödbetor och potatis. Där fanns också fransk dijon senap som jag inte hittat på andra ställen. Men Barbro sa att det finns på Sorbet. OK, det verkar som om när handlaren får in vissa saker så dröjer det inte länge förrän vittlingarna (alltså vi utlänningar) varit där och och ryckt åt sig. För jag hittade svensk lingonsylt på Sorbet och det hade inte Barbro sett. Det gäller att hänga på låset! Haha!

Natures Basket i Koramangala, tre våningar med godsaker!

Lingonsylt, nu skall vi bara hitta köttfärs!

Idag blir det kyckling i ugn med potatis, morot, äpple, rödlök, tomat och soyasås kryddat med lite pasta krydda. Det här med mat kommer nog bli en stor del av mitt nya liv. Eftersom jag normalt inte kan äta allt på grund av min GERD (reflux sjukdomen) så gör det livet lite svårare för mig. Stark indisk mat är ju hur gott som helst men no no! Hittills när vi varit ute och ätit indiskt har jag bett om icke spicy och det funkar bra. Det är faktiskt väldigt gott ändå. Jag som alltid älskat Naan har nu gått över till Pulkha, ack so gott indisk bröd. Lars får äta vegetarisk mat till lunch för det är det enda som bjuds. Hinduerna är ju för det mesta vegetarianer. Måste visa våra nya fina muggar från Good Earth.

En söndag i city!

Det tog en halvtimme från oss in till city kärnan av Bangalore. Men idag är det ju söndag och då är det mycket mindre trafik. Målet var UB city där det finns ett lyxigt shoppingmall och bra restauranger. Jag ville till Good Earth, underbar indisk inredningsaffär som jag var till i Bombay 1998, där köpte vi härliga muggar och färgglada kuddar. Lars hittade ett par byxor på Zegna som han sökt i KL. Sen åt vi lunch på Fava, medelhavskök, med bra service, god mat och vin. Typiskt expatställe, nästa bara vitlingar (som vi nu kallar oss själva). Fast inne i shoppingmallet var det mest välbeställda indier. Runt omkring UB ligger massor av bra affärer mm. Måste snart dit och gå runt, får bara bli lite svalare. Nu är det alldeles för varmt att vandra omkring på gatorna. Inte långt därifrån finns då Commercial street, totala motsvarigheten till lyxiga UB. Men det är det som är så fashinerande med Indien, det är kontrasternas land!

Bröd!

Det tog ett tag innan jag kände att rostebrödet var ursöt. Hade ju marmelad på så det var ju inte så konstigt. Men gott var det inte. Jytte hade berättat var man kunde hitta riktigt gott bröd, hos Chez Mariannick. En fransyska, vad annars, som bor här och har ett bageri med mycket goda baguetter och annat bröd, tom surdegsbröd. Till skillnad från fuktiga Malaysia så är baguetterna spröda länge och väl. Mumsigt! 

Vi hade ju aldrig hittat hit om vi inte vetat!

Massor av baguetter!

Bäst att ladda upp!

Vi var och handla ett nytt kylskåp, det finns ett i huset men med all dricka och annat kommer vi inte få plats, resonerade vi. De är billiga här kan jag, eller Lars berätta!! Och i eftermiddag kommer det levererat!

Igår var vi på Palm Meadows där Barbro och Lars bor och åt middag med dem på klubben. De hade precis kommit hem från Melbourne där deras son bor och jobbar. Barbro hade med sig massa tidningar, Rangoli från OWC, som hon vart snäll och plockat upp åt mig. Kul att träffas igen!

Med Lars och Barbro!

Handarbetsgruppen!

Jessica, från Minnesota, kallade samman sin handarbetsgrupp och efterlyste fler att deltaga, jag tog chansen. Idag träffades vi hemma hos henne i Koramangala. Hon ville vi skulle lära oss virka en nalle. Hade ju precis bestämt mig för att lära mig det. Mest för att jag i min tur kanske kunde lära ut detta till andra (indier) så de kan sälja och tjäna pengar. Det var, förutom Jessica, två amerikanska damer där och en från Ryssland. Det var en trevlig förmiddag, vi får väl se om det är något jag fortsätter med. Vill ju testa olika grupper mm i början för att se vad som passar mig bäst.

Jessica and Sveta

FRRO och luncher!

Som utlänning måste man som ny i landet registrera sig på FRRO, vi var varnade att det var en tidskrävande uppgift. Santa Fee hjälpte oss med att få ordning på alla papper som behövdes (se tidigare post) och så skedde men vissa uppgifter kom till i sista minuten, man har 10 dagar efter man kommit till landet annars åker man ut! Det är imorgon! Ingen fara, pappren var i ordning och Santa Fees kille var utanför hela tiden om det skulle vara något. De får inte gå med in. Alla i familjen (även bäbisar) måste vara med. Först köade vi från klockan 7.50 på utsidan, vi var nr 7, sen öppnades dörrarna 8.35 och vi kunde köa för att få en token-nummerlapp. Sen fick vi vänta till efter 9 då numrena i ordning ropades upp och första gubben gick igenom pappersluntan och om allt var OK, vilket det var fick man gå till första våning. Där väntade vi tills att numren ropades upp på nytt och sen börja kaoset. Egentligen skulle man gå till 1-2 gubbar innan 5 andra skulle i tur och ordning gå igenom pappren. Men Lars gick bara till 4st och sen sa de att vi skulle komma tillbaka klockan 11.30. Ganska smidigt ändå. Vi åkte då och drack en kopp tea. Väl tillbaka fick vi skriva på 3 papper och sen var det klart. Vi pratade med en irländsk familj som bott här i 4 år och gjort detta 4 gånger alltså, för man måste göra detta varje år men nästa gång blir det krångligare och mer papper för då kommer skatt och annat in i bilden. Jag vet inte varför men det påminde mig om UNHCRs registrering av flyktingar i KL. Tyvärr fick jag ju inte ta kort på insidan. Synd för dörrvakten i kakhi kläder hade en antik bössa som jag gärna skulle ta kort på, haha!

George från Santa Fee

FRRO byggnaden i Indiranagar

Tea time

Lars nöjd med att det gått bra på registreringen!

Stackars Surdhi åkte på parkeringsböter när han väntade på oss.
 200 rps fick han (vi) betala, (12RM eller ca 25 kronor.)

Efteråt stannade vi till på Leela Palace och åt lunch. Där var ju också alla OWC damer som hade haft coffee morning. Vi satt ute och njöt, fast det var väldans varmt  men vi fick en god lunch.

Lunch

Sen åkte Lars till SKF och jobbade och jag gick och drack en kopp tea med min malaysiska granne Sweesing. Hon har bott här i 5 år och är jättesöt och trevligt! Hon berättade hur det var här där vi bor och varnade mig för alla ormar, det var det enda man var tvungen att se upp med. Hmm!
I går var jag på ett av de nyaste shoppingcentrena, Phoenix mall, köpte bland annat lite träningskläder på Zara, så nu har jag ingen ursäkt längre och kan börja på gymet! Jag åt lunch med söta och trevliga, danska Jytte. Jytte bodde ju i KL i 10 år och har nu varit här i ca 1 år.

Lunch med Jytte på Café Noir

Jag i den magnifika entrén på Leela!

Mat!

Det tar ju alltid ett tag innan man hittar rätt bland affärer och vad som finns tillgängligt av matvaror. I Indien får man ju vara extra försiktig när det gäller grönsaker, färskvaror mm. Barbro som bott här ett tag tipsade Lars om en bra mataffär som vi var till och där fanns mycket. Köttvaror, importerat men också fräscha grönsaker. Skall väl hitta till marknader också men vi får skynda långsamt.

Första kvällen i huset firade vi med en flaska bubbel, samma pris som i KL. Och så beställde vi pizza från Dominos, kom som de skulle inom 30 minuter. Skumpa och pizza det funkar det också, haha.

Hyrt bord, nyinköpt duk från Fab India och guben serverar skumpa! Trevligt! 

Lars i köket andra kvällen då vi stekte korv och indisk god potatis, vi har ju inga köksredskap. Kulinariska upplevelser på hög nivå. Tur att vi kan gå ut och äta när vi vill. Åt en jättegod lunch på Leela Palace idag efter att jag beställt gardiner.

Nytt språk!

Trodde jag kunde engelska flytande? Men i Indien pratar de en annorlunda engelska helt klart. De använder ord som jag trodde man inte använda längre. Och sen uttalet, mamma mia, jag får börja om från början. Mail heter mell, car heter vehicle, telephone heter instrument osv. Att de hela tiden skakar på huvudet måste jag försöka komma ihåg att de menar inte nej, kan mena nej men mest ingenting eller ja. Tom Tequila skakar på huvudet som dem nu. Börjar nog själv snart. Nu har vi flyttat in i huset och det är fantastiskt. Hela området är som den bästa resort som skulle kunna ligga i Beverly Hills. Breda boulevarder med stora otroliga villor, vakter var och varann meter. Stort nog för Lars att jogga sin 30 minuters runda. Till pool området tar det 5 minuter att gå och där finns ett stort gym med tränare, bibliotek, bar, eget hus för barnen och en lång ren fin pool. Vi sa när vi flyttade från Bukit Tunku att nu kommer vi nog aldrig bo så här fint mer. Fel! 
Igår knackade det på dörren och vår närmaste granne stod utanför med en nybakad kaka i handen. De är från Malaysia! och har bott här i 5 år, Shell folk. Jättetrevlig. 

Se Tequila är lycklig nu, inte en ko i närheten!

Härlig pool!

Sista kvällen i Koramangala på hotellet åkte vi till Indiranagar och 100 feet road. Där åt vi på en motsvarighet till KLs Ben's, Sunnys, jättegod mat, trevligt och väldigt ungdomligt ställe, passade ju oss perfekt, haha.

Tequila i Koramangala!

I Koramangala ligger vårt hotell, ett bra men enkelt hotell där man får även ha hundar om man följer lite regler. Bland annat, förstås, att man får rasta hundarna bara på utsidan grinden...

grinden, som öppnar sig till en farlig värld, iallafall om man är en lite harig (i kvadrat som husse säger) 4 årig hund.


Och väl därute finns ett myller av tutande bilar, rickshaws, människor, kor, argsinta hundar och ett förfärligt liv....

först får man smyga sig runt husse eller matte längs med hotellmuren och kolla läget lite, en liten för hög smäll så springs det in igen...

nej men det verkar ju lugnt just nu då kan vi korsa gatan....

ja inte mycket till gräs men ack så mycket  att sniffa på...hmm, stod det inte ko där nyss, oh aj där var en hund och en till och en till....

så i bästa fall blir det gjort något men inte alltid. Stacks hund! Men idag är det långfredagen och imorgon flyttar vi in i huset!

Coffee morning på Leela Palace

Leela palace entree

En underbar oas mitt i city, men faktiskt bara ca 15 min från vårt hus! Jag blev ju medlem i Overseas Women Club, OWC, redan efter vi var här på previsit i augusti. Då var jag med på en coffee morning men nu gick jag dit som boende i Bangalore, vilket var jättetrevligt. Inte så mycket folk idag (OWC har ca 1000 medlemmar) för det är tydligen skollov och många borta. Men jag fick chansen att träffa bla en italienska/tyska och en engelska som bor i vårt område. Jag började dock med en latte på Lavazza på hotellet, måste ju ha en riktig kopp om dagen, haha!

Lavazza kafeet i gallerian

På detta makalöst vackra hotell finns även en galleria med mycket bra shopping, bla Anokhi.  Organisk bomull används i kläder och heminredning med underbara tryck och design. Jag har längtat att få handla här ända sen augusti. Nu hittade jag fina sänglinnen och täcken.

Anohki

Fixardag!

Våran hjälp från santa Fe, Malini hämtade mig på förmiddagen och vi åkte iväg för att fixa saker. Vi började med att titta på gardiner, vilket fanns en fantastiskt utbud av, förstås. Vi bestämde träff med en affär som skulle komma och mäta fönster till helgen. Vidare till en bra och känd veterinär, där sålde de maten som Tequilas hade i KL, perfekt. Såg rent och snyggt ut och veterinären var trevlig. Sen var det till att skaffa mobiltelefon, ganska lätt, bara fylla i papper, välja nummer, betala 100rupies (1krona och 20 öre). Men de måste komma och göra ett överaskningsbesök innan numret kan börja fungera, man måste ha en riktig adress dit de kan sända fakturan. Många fuskar nog!! Sen åkte vi runt i Indiranaga där affärer och restauranger kantade den 100 fot breda gatan, därav namnet 100 feet road. Dit skall jag nog ofta. Vi besökte förstås, det stod på min lista, Fab India. De har både kläder och inredning, indisk bomull, vet ni!! 
Vi åkte också till ett av de största och tydligen bästa sjukhusen, inte så långt från där vi skall bo, Manipal. Där registrerade jag mig och Lars och fick direkt två kort att ha med vid besök. Vi hälsade också på en kvinna som drev den internationella delen, dit vi skall vända oss som utlänningar. Vi får väl hoppas att vi inte behöver andvända men man vet ju aldrig.
Lars har varit på workshop i två dagar och han kom till hotellet tidigare och vi bestämde oss för att åka ut och äta. Hade fått tips om en fusion resto i Koramangala, där vi bor nu. Men väl där visade det sig att de inte öppnade förrän senare och vi insåg att det skulle bli en för lång väntan så det fick bli hotellet istället. Men den delen av Koramangala var väldigt fint, stora fina hus och breda rena gator. Bangalore är ju en så grön stad och just nu blommar många träd i alla möjliga färger, det är så vackert!

Första dagen!

Jag skall inte skriva alla dagar, haha. Men den första dagen när vi väl hade vaknat och ätit frukost så kom en chaffis och hämta oss, han hade visserligen ingen aning vart vi skulle och pratade ingen engelska men till slut kom vi till vårt hus iallafall. Lars hade ju varit där två gånger och jag bara sett kort men han hade gjort bra. Härligt stor gated community och stort hus, alldeles för stort för 2 plus hund men det kanske kommer gäster, vem vet, haha! Vi mötte också vår nya maid som heter Rebeka. Hon jobbade för den tidigare familjen som bodde i vårt hus i 5 år. Söt och trevlig var hon. Våran hjälp på plats från flyttfirman hjälpte till med att ordna vatten, el, gas och annat för huset. Området är mycket bra ordnat med vaktsystem, hantverkare, trädgårdsmästare, poolkillar mfl som tar hand om allt. Med tanke på att möblerna inte kommer förrän om ca 4-6 veckor och det är inte så lämpligt att bo på hotellet så länge med Tequila bestämde vi oss för att flytta in och bo spartanskt med lite hyrda möbler. Vi åkte sålunda iväg för att titta på möbler. Ja kära vänner det blev intressant. Våran chaufför sa på sin dåliga engelska - dangerous, när vi kom fram. Varför frågade vi, muslimer sa han då. Vi drog en lättad suck eftersom vi vet att de inte är farliga. Xenofobi finns här med, usch! Vi åkte i väldigt trånga gränder, kantade av marknadsstånd. 

Sen stannade vi utanför denna lokalen och där började de genast sätta ihop ett gäng möbler de tyckte vi skulle ha. Hade jag vetat bättre så hade jag vänt i dörren men det har var bara att hänga med.

De hade fruktansvärda madrasser så då fick vi gå till en annan lokal, som var värre.

Tequila på promenad med husse!!

Full fart!

Jag ville inte ens gå in!

Det slutade med att vi hyrde en träsäng med en någorlunda madrass, ett litet matbord med stolar, en skinnsoffa och litet bord och en TV. Det skall nog gå bra i en månad.


Väl tillbaka till hotellet gick vi och åt sen lunch med en mycket välsmakande öl. Sen hittade vi ett La Vazza kaffeställe där de hade gott kaffe. En spännande dag på alla sätt och vis. Stackars Tequila som var med hela tiden var helt slut.

Lavazza coffee!

Äntligen i Indien...

En stor oro fanns när vi åkte till KLIA. Vår gamla chaufför Razali körde oss dit, vi behövde ju en stor bil för alla väskor, bur och hund. Oron var för om allt var i ordning med Tequila, papper och så. Väl där visade det sig att det var inga problem. Vi betalade övervikt för henne och buren, 1500RM, därefter hon fick en business tag, så lustigt. Tyvärr var vi tvungna att checka in 4 timmar före vår flight, varför kan man fråga sig så det blev ganska länge i bur. 

I business check in loungen på KLIA.

Flygningen gick bra, lugnt och fint hela vägen. Bara två nötter till flygvärdinnor, väldigt ovanligt för MAS, som normalt har en ypperlig servicepersonal. Väl framme, gick det snabbt igenom pass, tull och annat. Och där kom buren med Tequila, hon var jätteglad att se oss och verkade vara i gott mod. Nu tog det lite tid för att vi skulle visa papper och skrivas in manuellt i en stor bok. Men sen äntligen kom vi ut och kunde ta henne ur buren. Oj vad glad hon var.

En liten grön plätt hittades för behoven.

Klockan var nu efter 3.30 på morgonen i våra huvud. Bangalore är 3.5 timme efter Malaysia så vi var ganska trötta kan jag lova. Vi kom isäng runt 5 våran tid. Men sen sov vi gott alla tre.