Herrbesök!

Söndag kväll hade vi herrarna S och B på besök i lägenheten. Vi tog ett glas vin innan vi åkte bort till Soulded Out (igen??) och åt middag! Herrarna och Lars spelade golf (som vanligt) på lördagen, Lars sista runda på ett tag i KL. Våra riktiga golfset har ju packats ner men vi har behållit varsitt par här men Lars har inga "trä"klubbor så han fick nöja sig med järn med 2an eller 3an som längst. Vilket hade gått ypperligt! Det är det jag alltid sagt, "ta en klubba kort och gå rakt"! Haha!

Lars och Ulf

Hans

Cilantro

Cilantro är en av KLs bästa restauranger, har vi alltid tyckt. Den finns i Hotel Micasa i Ampang. Micasa har alltid varit vårat krypin när vi har anlänt eller flyttat från här. Förutom denna gången då! Vi bodde där när Daniel var 3 månader på våran previsit och sen när han var 5 månader och vi flyttade hit januari 1994. Samma när vi flyttade ut december 1996. När vi återanlände till KL 2004 bodde vi där och då var Daniel 10.5 år. Så vi har en viss förkärlek till Micasa. Nu har hotellet som är ett servicehotell varit stängt i 2 år och de har uppgraderat det ordentligt. Och deras fantastiska gourmet restaurang har nu åter öppnats. Den har alltid varit en fusion mellan franskt och japanskt men nu var tyngdpunkten mer franskt. Fantastiskt gott! och dyrt, ja det är det, svenska priser råder här men ack det är det värt!! Hade ingen kamera med mig så bilderna har jag snott på nätet!

Vill ha....

I Australien bor en svenska som heter Kristina, hon startade för 10 år sen en affär/kedja som liknar Ordning & Reda, fast enligt mitt tycke mycket trevligare, lite roligare och på Kikki-K finns många roliga produkter. De finns i hela Australien och i Singapore men de har en online shop också! Just nu suktar jag efter en 365 dagbok. 

På varje sida finns ett nummer, ett för varje dag i ett år. Men Kikki-K har en utmärkt idé, förutom att man kan använda den som en dagbok och det är att göra den till sin egen lilla scrapbok med hjälp av frågor som de har på sin blog/FB. Typ: Vad fick dig att le idag? Också svarar man på frågan, kanske klistrar dit en bild, ett citat osv. En sån bok är typisk en Nillabok! Måste HA!!

Champagnelunch!

Ja det blir mycket av den varan just nu! Så synd då, haha! Järngänget Nasha, Anki och jag hittade åter till Ben's i KLCC. Denna dagen slog vi på stort och drack champagne. Vi firade mitt och Lars visum (ja inte Nasha då förstås) och att N och A gjort färdigt all ekonomi från världsmötet ett år tillbaka. Bra ursäkter för lite skumpa!

På Ben's 

På CB

Efteråt gick vi till Kinokuyna och där köpte jag en bok. En affär som heter duga när det gäller böcker, ALLT finns, den kommer jag att sakna i Indien. Sen hämtade vi en jacka till en Stockoholms SWEA som Ankis man snällt nog skall ta till Sverige. Vidare till en välbehövlig kaffe, man blir ju trött av skumpa. Fast mina underbara vänninor, drack någon choladmix med kaffesmak och is. Ja fråga mig inte! Vi konstaterade iallafall att vi hann med ett Ben's besök till innan jag åker. Oh, vad jag kommer att sakna dessa tjejer!!!!!

Visum och Souled Out!

Den 15 mars kom det då, Approved stod det efter oss båda två på den indiska hemsidan. Så nu har vi visum för 11 månader, sen får vi söka nytt fast då på plats i Bangalore. Indierna har verkligen ärvt och behållt det engelska byråkratiska systemet! Det lär vi nog bli förvisso om snart igen, haha! Spännande det också! Vi har ju valt att hålla oss kvar i det gamla engelska imperiet (som tack och lov tog slut måste jag nog tillägga), England, Malaysia och nu Indien! Så nu får vi se när jag kommer dit, Lars åker så fort han kan men sen skall han till Holland och då är det väl troligt att jag stannar kvar tills Tequila kan åka med! 


Igår var kom Anders och Jeanette på lite champagne, Anders var ju i Sverige när vi hade vår skumpakväll så nu fick han vara med också. Sen gick till Souled out i Hartamas och åt middag. Spralliga goa Jeanette anmälde sig till att spinna på hjulet där alla i restaurangen kunde få vinna, men hon var snäppet nära att vinna Happy hour på all dricka resten av kvällen men den gled över till halva priset på vodka eller vad det nu var. De fick nog inte många beställningar på det, haha!

Anders och Jeanette

Spinning the wheel

På Souled Out

För ett år sen....

var vi i SWEA Kuala Lumpur värdar för SWEA Världsmöte. Tänk vad tiden går, ett helt år har gått sen dess! Men denna vecka då 2011 checkade jag in på Marriott och jobbade långa dagar tillsammans med ett gäng fantastiska och trevliga tjejer. Det var jätteskoj men ack så mycket jobb innan! Saknar inte alla krångliga listor som jag skrev om och om i evigheter! 

Idag skall järngänget från RM 2005 och VM 2011, Nilla, Anki och Nasha gå ut och fira. För nu har Anki och Nasha helt avslutat efterarbetet med ekonomin för VM. Puuh! Så Ben's here we come!


Och idag kom det, VISUMET till Indien, jaaaa, nu kan vi snart åka!!!!! Hurra!!!

Moster Gerd

Ja nu är hunden fixad, hon har varit hos statsveterinären och fått godkänt. Men hon måste dit en gång till, 7 dagar innan avresa för en check till, varför kan man fråga sig! Nu bor Tequila med Josephine hos en av hennes kompisar som bor i hus med trädgård och promenadstråk utanför knuten. Bättre än Mont Kiaras trafik kan jag lova. I förrgår lämnade vi tillbaka huset till ägaren och det var lite tråkigt för vi har ju trivts jättebra där. Men men allt har sin tid. Så på kvällen ringde min kusin Lena och berättade att min moster Gerd hade gått bort, hon skulle bli 80 år i år. Hon har varit sjuk senaste veckan i vad man trodde var kräksjukan men sen somnade hon in hemma. Vi får se vad dödsorsaken var. Hon var en enveten kvinna, gillade inte sjukhus och levde väl inte det mest hälsosamma livet. Men men! Hon hjälpte oss en hel del tidigare, passade hus och hund när vi bodde i Malaysia första gången, hon bodde i vårt sommarhus innan vi kom dit och då var huset alltid tipp topp och färdig att bo i. Sen kom hon tillbaka när vi skulle lämna. Så praktiskt! Hon fick aldrig några egna barn och var skild sen många år tillbaka. Hon hade ett hemskt humör så hon gjorde sig gärna ovän med många inklusive min mamma, som dog för några år sen. Men till trots för det hade nog ett gott hjärta och ville andra väl. 

Gerd i Grundsund sommaren 2004

Fortfarande i KL!

Idag är det den 10 mars och vi är fortfarande kvar i Malaysia. Ännu inget visum! Suck! Vi hoppas på denna kommande vecka då, väskorna är redo och när det kommer hoppas vi kunna komma iväg inom ca 5 dagar. Huset i Bangalore är färdigrenoverat den 15e mars och då är det "vårt" men vi måste förstås vänta på möblerna, som inte kan skeppas förrän visumet är klart och sen tar  det ca 4-6 veckor att få de till vår dörr. Samma gäller Tequila, inget kan göras ännu också, vi hoppas på en snabb process så hon kan åka med oss direkt (troligtvis inte). Men hon bor ju med oss i lägenheten nu och i KL får man, enligt lag, inte ha hund i ett condo. I vårat finns flera hundar, ordnat för rastplats osv men tydligen kan kommunen, DBKL, komma vilken dag som helst och hämta dem. Hugaligen, så just nu försöker jag se om Tq kan vara nån annanstans.

Alla väntar!

Ser ni att jag ändrat layouten på bloggen. Nu är den iallafall redo för Indien! Skall byta bilder senare bara jag kommer dit!

The Chef!

Daniel har alltid varit road av matlagning och alltid haft åsikter om vad vi äter. Ibland har han briljerat i köket, inte med vanlig köttfärssås utan då skall det vara hemmalagad pasta, specialmenyer mm. Vilket vi har ju förstås tyckt vart jätteroligt! Nu har han eget kök i Melbourne (alldeles för litet då, tycker han men..) och nu kör han sitt eget race. Stolt som han är, vilket han har all rätt att vara, skickar han ibland bilder! Vilket gör hans mamma ännu stoltare!

Jamie Olivers piripiri kyckling och i salladen är det sötpotatis, kipfler (australienska underbara potatisar), koriander och fetaost. Han behöver fler skålar ser det ut som! Och sen....

Här är det en biff macka med Ruccola också från Jamie Ollivers kokbok. Stekt potatis och jag fick som svar på vad det var i formen...Portobello mushroom dressed in olive oil, chilli, parsley and cheddar!! Jo ja tackar jag! Han brukar göra mat så det räcker ett par dagar, vilket är ju himla smart. Han har även bjudit Hanann på det har jag hört. Och hon var nöjd! Bra att veta att han inte kommer svälta ihjäl, haha!!

Tjejdag!

Jeanette bjöd mig ut på kaffe på måndagen men eftersom det tisslats och tasslats så förstod jag att det var mer än kaffe! Så Jeanette kom med Maria, Claudia och Anki och hämtade mig vid 11 tiden och vi åkte till Sassarosso (för många s?) och åt god och trevlig lunch. Där anslöt också Helen och Nasha! Eva skulle vart med men fick förhinder. Men trevligt var det och jag fick (igen!!) en present, en jättefin ljusstake från Royal Selangor. Tack!!

Anki, Jeanette, Nasha, Claudia,jag,Maria och Helen

Sen sa vi hej då och Jeanette körde Claudia till skolan och inte mig hem utan vidare till Bangsar Village II, där vi mötte upp Nasha och Anki. Där blev det pedikyr och manikyr, vilken lyx, något jag sällan gör. I paketet fick vi vin och total uppassning på händer och fötter. 

Anki

Nasha

Jeanette

Och så här fina blev mina fötter och mina händer (naglar) har samma färg. 

Jag kom hem vid femtiden och det var tur att Tequila kunde stanna hos Josie i huset för jag var trött och kände inte för att ge mig ut i trafiken igen. En härlig dag som slutade med att det luktade bränt och det kom rök ur en lampa i köket. Tur kökskillen ändå skulle komma idag så han får titta på det. Sånt gillar jag inte!

Skumpakväll!

Bjöd vi på i lördags kväll. Ett gäng vänner kom drack och åt hela kvällen lång. Många glada skratt och mycket tjöt. Vi har ju begränsat med köksatilraljer och dessutom kom det sista flyttlasset på fredagen, så vi var rätt trötta. Så vi köpte färdig mat på B.I.G. Bens underbara mataffär. Gott och enkelt. Så här fint har det blivit på vår lilla "uteplats" som egentligen nederdelen på ett atrium som går genom alla lägenheterna, svårt att förklara.

Våran lilla gård!

Den var rolig del att inreda! Sneglade lite på visningslägenheten när de sålde condot. Men det blev riktigt bra! 

Pelle, Genna och Jeanette

Två färgstarka damer, Anki och Nasha!

Lars, Maria och Magnus

Skål!

Vi fick fantastiskt vackra champagneglas som vi förstås testade direkt. Tack snälla vänner för att ni kom och de vackra glasen. (Ankis bild, tack för lånet!!).


På söndagen plockade vi ordning alla Daniels saker som skall härbärgera här tills han får en riktig lägenhet/boende i Melbourne. Tequila, stackarn var alldeles förskräckt när alla kom på lördagskvällen så hon gömde sig tätt intill tvättmaskinen hela kvällen. Men på söndagen var hon så glad och upptäckte alla bra ställen hon kounde sova på, dessutom förstod hon snabbt att om hon gick till dörrn kunde hon få gå ut och göra sina behov. Duktig kicka!

Sista kvällen i Bukit Tunku!

Efter 5 år och 6 månader kom sista kvällen i Bukit Tunku, detta fantastiska område med stora hus och stora tomter, kulligt och grönt. Vi har delat detta med apor, varaner, ormar och andra djur, nu flyttar de väl in när huset har blivit tomt, tror inte ägaren har hittat någon ny hyresgäst ännu. Vi hamnade i BT först för att franska skolan låg här så först flyttade vi in i Lars företrädares lägenhet på Sri Kenny condo men letade efter hus som vi egentligen vill bo i. Vilket vi fann i Tinggian, där stannade vi i 2 år till vårt drömhus blev ledigt på Laman. Fantastiska uteplatser gjorde att vi blev förälskade, vi har suttit ute och ätit frukost och middag i princip varje dag sen vi flyttade in. Det kommer vi sakna var vi än bor. Tomten är nästan parkliknande vilket har varit perfekt för våra hundar, som mest var de 3. Nu är huset nästan tomt och allt i lådor. Denna kväll drog vi till Soul Out i Sri Hartamas och åt middag och sen tog vi en öl och ett glas vin (i) vid poolen. 

Var är min öl?

Vår härliga pool

Nya äventyr väntar och jag måste säga att även om vi trivts här så ser jag fram emot detta.

Nu packas det!

Äntligen får man väl säga. Sen i juli 2011 har vi vetat att vi skulle eventuellt flytta till Indien och det ända som återstår nu är ett visum. Det kan dra ut på tiden men vi packar nu så när det är klart kan både vi och flyttgodset dra iväg. Vi hoppas på runt den 10 mars, vi får se.

Det blev Santa Fee som flyttar oss till Indien och i Bangalore är det också dem som tar hand om oss. De har en relocation service på plats och var dem som hjälpte Lars hitta huset. Huset som vi vill ha är nu nästan (är väl bäst att gardera sig med) klart. Det är ganska tråkig procedur att packa, man kan inte hjälpa till utan måste bara finns till hands och svara på frågor. Bättre när man packar upp för då kan man hjälpa till. 


Skypade precis med Daniel som hade sin första lektion idag, computer. Nu var han hemma på lunch och har bara en matte lektion sent i eftermiddag. Underbart det här med videoskype. Han har det bra, hade vart på IKEA igår med kompisar. Allt som vi ordnade med spårvagnskort och liknande har nu anlänt nu skall han bara ansöka om ett ID kort så han får lov att köpa alkohol. Annars måste han gå omkring med passet i fickan. "100" saker var han tvungen att ha för att kunna få det. Men det är ju viktiga saker!!

Ny ambassad!

En ny svensk ambassad kommer att öppnas i KL inom året. Skall inte säga vad jag tycker om att hålla på att stänga och öppna ambassader så där i ekonomiska tuffa år! Men iallafall så under tiden har ett generalkonsulat funnits och de har varit/är inhysta i exportrådets lokaler, så det var dit jag fick gå och hämta mitt nya pass som kom via Singapores ambassad efter lång väntan. Igår kväll var det en vinkväll i deras lokaler inbjudna av MASBA, exportrådet och SWEA. Jag tog chansen att gå med för att träffa några som jag inte kommer att se mer nu när vår tid i KL tar slut. Och förstås för att träffa Bruno Beijer som var ambassadör här under vår första tid denna gång.

Bruno talar!

Under våra 11 år i KL har vi träffat 5 olika ambassadörer. Början av nittiotalet var det en herre vid namn Westerlund (?) och hans fru Gunnel, sen kom Herr Fäldt och hans Gudrun, när vi sen återvände till Malaysia 2004 var det Bruno med fru Lena. När han försvann kom Helena med make Patrick och 5 år senare kom Per-Arne med fru Anette. Av de så kände vi bäst Bruno och Lena. Bruno var med i Dubai när vi firade Lars 50 år, vilket var väldigt trevligt tycker vi.

Suddig bild på Nasha, Anki, Jeanette, Eva och Genna.

Forts Melbourne

Oj vad vi handlade, spelar ju ingen roll om man är en eller 10 man måste ju ha allt ändå. Men det blev bra och Daniel var nöjd med resultatet, fast kunde han byta ut möblerna också hade det ju var ännu bättre, haha. På torsdagen var det första dagen på universitetet med information för de internationella studenterna.  Daniel skall ju läsa science och den gruppen fick höra att de var den starkaste (betygsmässigt) gruppen någonsin. Bådar ju gott! Jag passade på att shoppa lite. Jag tog ju nästan inga kläder med mig eftersom alla väskor behövdes för Daniels saker. Väskorna vägde faktiskt 59.9 kilo (vi fick ju ha 60 tillsammans). Sen efter en god lunch så gick jag och satte mig i solen på Southbank och njöt av denna underbara stad.

Yarra river

På fredagen träffade vi Ellie och hennes dotter på lunch på Lygon, världens bästa kafe och restauranggata?? Tror jag det är! Iallafall Ellie och jag jobbade ihop (hon var min chef) på UNHCR för ett par år sen. Och när vi pratades vid för ett tag sen kom vi fram till att hennes dotter Hannan och Daniel inte bara skulle gå på samma universitet utan också bo på samma studenthem. Hannan har gått på ISKL och de hade många gemensamma kompisar men aldrig träffats. De fann varandra direkt, vilket både jag och Ellie tyckte var superskönt. Ingen behövde känna sig ensam när vi lämnade.

Daniel, Hannan, Ellie och jag

På lördagkvällen stannade Daniel för första gången i lägenheten, annars bodde han ju med mig på hotellet, och bjöd mig på god kyckling och kipfler potatis. Jättegott, han kommer klara sig fint! Bra mataffär 5 minuter från College square, delikatessaffärer, bagerier, nybakat bröd och annat finns precis runt hörnan. 

Sen tog jag mig en promenad till hotellet. Jag räkna ut att den sträckan var 2.5km, något vi gick ett par gånger om dagen. Bra träning!!

Del av universitetet, som är jättestort. Förra året gick där 49000 studenter. En stad i staden kan man säga. På söndagen flyttade Daniel till hotellet igen, mest för att vi skulle gå och äta gott sista kvällen ner på Southbank, vilket vi gjorde. Sen kom då den hemskaste dagen i mitt liv, bara genom att skriva det rinner tårarna nerför mina kinder. Vi tog mina väskor och åkte till lägenheten och gjorde det sista för Daniel. Sen kom en taxi och hämtade mig. Nu dröjer det flera månader till jag får krama om mitt enda barn. Usch så hemskt!  Flyget hem gick bra och väl hemma när jag berättade allt för Lars kändes det bättre eftersom jag hörde mig själv säga hur bra det är för Daniel i Melbourne. Han kommer att ha en fantastisk studietid det är jag säker på!

Melbourne

Då kom då dagen när Daniel sa hej då till sin far och resten i Bukit Tunku. Flyget ner gick som på ett snöre. Inte en ända bump och immigration skickade oss igenom utan att blinka. Daniel har ju ett 5 årsvisa så vi trodde att de skulle kontrollera papper också men inte. Redan första dagen åkte vi till College square där vi hyrt en studentbostad, efter ett trevligt bemötanade och en del papper fick Daniel komma in i sin bostad. Rent och snyggt, lite mörk men trevlig. Hela campusen var trevlig och mitt emot Uni of Melbourne, 5 minuters promenad. Lägenheten är möblerad men helt tom på kökssaker och liknande. Så vi började shoppa, dammsugare, kastruller, glas, kuddar, täcke, lampor och mycket annat. Hotellet undrade nog vad vi sysslade med när påsar bars in, resväskor bars ut och tillbaka. 

Daniels kök.

Uni of Melbourne på andra sidan gatan.

Nu är det torsdag och Daniels första dag på universitetet, dvs orientation, en informationsdag för de internationella studenterna plus information om de olika ämnen som finns att läsa. Återkommer senare med bilder och annat.

Familjen Berglie i Kuala Lumpur!

Här tillsammans på vår balkong (kortet från förra posten)!

Familjen Berglie february 2012

Huset töms!

Det blir mindre och mindre i huset. Fasen alltså, fortfarande när jag tittar i nåt skåp hittar jag saker. Någon hustomte som kommer på natten och lägger dit saker, eller? Daniel har nu städat sitt rum och plockat undan det han vill behålla och som kommer att lagras i lägenheten. Han har dröjt ini det sista med detta till hans mammas frustration men jag förstår honom, det är ett stort steg att gå från sitt barn eller ungdomsrum till eget. Jag gråter och är allmänt bedrövad. Det är jättesvårt att veta att vi inte kommer ha honom i samma hus, land, världsdel om några dagar. Usch! 

Ett lass kvar att skickas.

Vi har låtit måla om våra Montana bokhyllsdelar. Blev så vita och fräscha, men nu står alla böcker på längs med väggarna i huset. Vi väntar med att öppna upp hylldelarna till vi kommer till nytt hus.

Böcker

Vi har låtit tvätta alla tygmöbler, lampskärmar och mattor. Vilket var välbehövligt. Jag har också klätt om en soffa i härligt orange tyg köpte jag elefantkuddar från Svenskt Tenn när jag var i Sverige. Nu blir det många (indiska) nya spännande färger i vårt liv. Härligt!

Lars kom hem tidigare från Indien eftersom han hittade boende för oss direkt. Vilket var bra för här i Malaysia har vi helgdagar måndag och tisdag. Vi har umgåtts med Daniel, spisat skivor, ätit gott och tagit den sista champagnen på balkongen. På måndag kommer Mica och Lotta och hämtar möbler och då försvinner våra stolar där. Daniel tog kort på oss alla tre och han har lovat oss det men jag undrar var det är. Får sätta in den senare!

Boende!

Just nu är Lars i Bangalore och tittar på boende, hade ju gärna vart med. Men det funkade inte med tiden och  visum. Men han har skickat kort och vi pratade nog flera timmar igår kväll. Så nu skall vi bara rangordna husen. Man måste ha flera alternativ eftersom man tydligen inte kan lita på att få ett hus även om man skriver på. Vi har iallafall klart för oss vilket området som passar oss bäst. Mest för läget i förhållande till jobbet. B. är ju en stor stad med en sällan skådad trafik. Området har stora och fina hus, egentligen alldeles för stort för 2 personer men what the heck!

Poolområdet där vi vill bo!

Med Daniels boende har det varit värre. Vi fick ju besked från Melbournes universitet i december och kunde inte söka något förrän vi fått ett bevis. Vilket kom till sist. Daniel hade en önskan att bo ett residential college, dvs ett boende i ett rum, gemensamma utrymmen, klubb, hel pension mm. Vi sökte till 4 olika. Men i år var det tydligen väldigt många som ville bo så, så även om Daniel kom så långt som till intervju med två av dem så var han för sent ute. Den sista intervjun kom i samma stund som vi satt och skulle maila iväg ett svar på ett erbjudande om en studentlägenhet vi hade sökt. Något som också var svårt att få, det gick som smör i solsken. Men summan av kardemumman så har vi nu säkrat en enrummare, med litet kök och badrum.  Såg ni vad många m det blev, haha. Återkommer med bilder mm (men sluta nu med alla dess m!!) när jag har varit i M. Här är iallafall layouten, så länge tagen från internet.

Sista minuten...

Varför blir det så? Jag började redan i augusti och förbereda för kommande flytt till Indien, fast inget var 100 % klart då. Visserligen är jag glad och jag började röja allt då. Feng Shui sa någon som kom in i huset, helt rätt, huset är nu tömt på alla miljoner onödiga prylar som gömt sig i hyllor, garderober och andra ställen. Men som jag skrivit tidigare, vi har väntat på det mesta, Daniels skola, boende, Lars kontrakt, boende mm. Sen kommer allt i sista minuten som ketchupflaskan. Så sista tiden har varit extremt jobbig. 


Daniels sköldpadda som han fick från Abhi för många år sen var vi ju nu tvungna att hitta ett hem åt. Så jag skrev på facebook och efterlyste ett sådant. Rachel svarade, jag tar den. Skönt, Rachel har 3 barn som blev jätteglada.

Turtle som numera heter Tom Turtle

Rachel en scrapbooking kompis.

Samtidigt kom Shannon, en väninna från UNHCR tiden för att ge mig en present från flykting tjejerna i Chin Women. Hon blev passande barnvakt åt Rachels minsta. Trevlig men lite rörig morgon kan man säga.

Shannon jagar Samuel.

Sista minuten var också att ta en fika med Henrik som nu skall flytta till Malaysia och slå sin påsar ihop med sin malaysiska flickvän. Vi hade inte sett varandra på 30 år minst, inte för vi umgicks så mycket vi hade mest gemensamma vänner men vad gjorde det. Jättetrevligt att ses nu innan jag åker och han precis kommit.

Henrik