Nytt språk!

Trodde jag kunde engelska flytande? Men i Indien pratar de en annorlunda engelska helt klart. De använder ord som jag trodde man inte använda längre. Och sen uttalet, mamma mia, jag får börja om från början. Mail heter mell, car heter vehicle, telephone heter instrument osv. Att de hela tiden skakar på huvudet måste jag försöka komma ihåg att de menar inte nej, kan mena nej men mest ingenting eller ja. Tom Tequila skakar på huvudet som dem nu. Börjar nog själv snart. Nu har vi flyttat in i huset och det är fantastiskt. Hela området är som den bästa resort som skulle kunna ligga i Beverly Hills. Breda boulevarder med stora otroliga villor, vakter var och varann meter. Stort nog för Lars att jogga sin 30 minuters runda. Till pool området tar det 5 minuter att gå och där finns ett stort gym med tränare, bibliotek, bar, eget hus för barnen och en lång ren fin pool. Vi sa när vi flyttade från Bukit Tunku att nu kommer vi nog aldrig bo så här fint mer. Fel! 
Igår knackade det på dörren och vår närmaste granne stod utanför med en nybakad kaka i handen. De är från Malaysia! och har bott här i 5 år, Shell folk. Jättetrevlig. 

Se Tequila är lycklig nu, inte en ko i närheten!

Härlig pool!

Sista kvällen i Koramangala på hotellet åkte vi till Indiranagar och 100 feet road. Där åt vi på en motsvarighet till KLs Ben's, Sunnys, jättegod mat, trevligt och väldigt ungdomligt ställe, passade ju oss perfekt, haha.

Tequila i Koramangala!

I Koramangala ligger vårt hotell, ett bra men enkelt hotell där man får även ha hundar om man följer lite regler. Bland annat, förstås, att man får rasta hundarna bara på utsidan grinden...

grinden, som öppnar sig till en farlig värld, iallafall om man är en lite harig (i kvadrat som husse säger) 4 årig hund.


Och väl därute finns ett myller av tutande bilar, rickshaws, människor, kor, argsinta hundar och ett förfärligt liv....

först får man smyga sig runt husse eller matte längs med hotellmuren och kolla läget lite, en liten för hög smäll så springs det in igen...

nej men det verkar ju lugnt just nu då kan vi korsa gatan....

ja inte mycket till gräs men ack så mycket  att sniffa på...hmm, stod det inte ko där nyss, oh aj där var en hund och en till och en till....

så i bästa fall blir det gjort något men inte alltid. Stacks hund! Men idag är det långfredagen och imorgon flyttar vi in i huset!

Coffee morning på Leela Palace

Leela palace entree

En underbar oas mitt i city, men faktiskt bara ca 15 min från vårt hus! Jag blev ju medlem i Overseas Women Club, OWC, redan efter vi var här på previsit i augusti. Då var jag med på en coffee morning men nu gick jag dit som boende i Bangalore, vilket var jättetrevligt. Inte så mycket folk idag (OWC har ca 1000 medlemmar) för det är tydligen skollov och många borta. Men jag fick chansen att träffa bla en italienska/tyska och en engelska som bor i vårt område. Jag började dock med en latte på Lavazza på hotellet, måste ju ha en riktig kopp om dagen, haha!

Lavazza kafeet i gallerian

På detta makalöst vackra hotell finns även en galleria med mycket bra shopping, bla Anokhi.  Organisk bomull används i kläder och heminredning med underbara tryck och design. Jag har längtat att få handla här ända sen augusti. Nu hittade jag fina sänglinnen och täcken.

Anohki

Fixardag!

Våran hjälp från santa Fe, Malini hämtade mig på förmiddagen och vi åkte iväg för att fixa saker. Vi började med att titta på gardiner, vilket fanns en fantastiskt utbud av, förstås. Vi bestämde träff med en affär som skulle komma och mäta fönster till helgen. Vidare till en bra och känd veterinär, där sålde de maten som Tequilas hade i KL, perfekt. Såg rent och snyggt ut och veterinären var trevlig. Sen var det till att skaffa mobiltelefon, ganska lätt, bara fylla i papper, välja nummer, betala 100rupies (1krona och 20 öre). Men de måste komma och göra ett överaskningsbesök innan numret kan börja fungera, man måste ha en riktig adress dit de kan sända fakturan. Många fuskar nog!! Sen åkte vi runt i Indiranaga där affärer och restauranger kantade den 100 fot breda gatan, därav namnet 100 feet road. Dit skall jag nog ofta. Vi besökte förstås, det stod på min lista, Fab India. De har både kläder och inredning, indisk bomull, vet ni!! 
Vi åkte också till ett av de största och tydligen bästa sjukhusen, inte så långt från där vi skall bo, Manipal. Där registrerade jag mig och Lars och fick direkt två kort att ha med vid besök. Vi hälsade också på en kvinna som drev den internationella delen, dit vi skall vända oss som utlänningar. Vi får väl hoppas att vi inte behöver andvända men man vet ju aldrig.
Lars har varit på workshop i två dagar och han kom till hotellet tidigare och vi bestämde oss för att åka ut och äta. Hade fått tips om en fusion resto i Koramangala, där vi bor nu. Men väl där visade det sig att de inte öppnade förrän senare och vi insåg att det skulle bli en för lång väntan så det fick bli hotellet istället. Men den delen av Koramangala var väldigt fint, stora fina hus och breda rena gator. Bangalore är ju en så grön stad och just nu blommar många träd i alla möjliga färger, det är så vackert!

Första dagen!

Jag skall inte skriva alla dagar, haha. Men den första dagen när vi väl hade vaknat och ätit frukost så kom en chaffis och hämta oss, han hade visserligen ingen aning vart vi skulle och pratade ingen engelska men till slut kom vi till vårt hus iallafall. Lars hade ju varit där två gånger och jag bara sett kort men han hade gjort bra. Härligt stor gated community och stort hus, alldeles för stort för 2 plus hund men det kanske kommer gäster, vem vet, haha! Vi mötte också vår nya maid som heter Rebeka. Hon jobbade för den tidigare familjen som bodde i vårt hus i 5 år. Söt och trevlig var hon. Våran hjälp på plats från flyttfirman hjälpte till med att ordna vatten, el, gas och annat för huset. Området är mycket bra ordnat med vaktsystem, hantverkare, trädgårdsmästare, poolkillar mfl som tar hand om allt. Med tanke på att möblerna inte kommer förrän om ca 4-6 veckor och det är inte så lämpligt att bo på hotellet så länge med Tequila bestämde vi oss för att flytta in och bo spartanskt med lite hyrda möbler. Vi åkte sålunda iväg för att titta på möbler. Ja kära vänner det blev intressant. Våran chaufför sa på sin dåliga engelska - dangerous, när vi kom fram. Varför frågade vi, muslimer sa han då. Vi drog en lättad suck eftersom vi vet att de inte är farliga. Xenofobi finns här med, usch! Vi åkte i väldigt trånga gränder, kantade av marknadsstånd. 

Sen stannade vi utanför denna lokalen och där började de genast sätta ihop ett gäng möbler de tyckte vi skulle ha. Hade jag vetat bättre så hade jag vänt i dörren men det har var bara att hänga med.

De hade fruktansvärda madrasser så då fick vi gå till en annan lokal, som var värre.

Tequila på promenad med husse!!

Full fart!

Jag ville inte ens gå in!

Det slutade med att vi hyrde en träsäng med en någorlunda madrass, ett litet matbord med stolar, en skinnsoffa och litet bord och en TV. Det skall nog gå bra i en månad.


Väl tillbaka till hotellet gick vi och åt sen lunch med en mycket välsmakande öl. Sen hittade vi ett La Vazza kaffeställe där de hade gott kaffe. En spännande dag på alla sätt och vis. Stackars Tequila som var med hela tiden var helt slut.

Lavazza coffee!

Äntligen i Indien...

En stor oro fanns när vi åkte till KLIA. Vår gamla chaufför Razali körde oss dit, vi behövde ju en stor bil för alla väskor, bur och hund. Oron var för om allt var i ordning med Tequila, papper och så. Väl där visade det sig att det var inga problem. Vi betalade övervikt för henne och buren, 1500RM, därefter hon fick en business tag, så lustigt. Tyvärr var vi tvungna att checka in 4 timmar före vår flight, varför kan man fråga sig så det blev ganska länge i bur. 

I business check in loungen på KLIA.

Flygningen gick bra, lugnt och fint hela vägen. Bara två nötter till flygvärdinnor, väldigt ovanligt för MAS, som normalt har en ypperlig servicepersonal. Väl framme, gick det snabbt igenom pass, tull och annat. Och där kom buren med Tequila, hon var jätteglad att se oss och verkade vara i gott mod. Nu tog det lite tid för att vi skulle visa papper och skrivas in manuellt i en stor bok. Men sen äntligen kom vi ut och kunde ta henne ur buren. Oj vad glad hon var.

En liten grön plätt hittades för behoven.

Klockan var nu efter 3.30 på morgonen i våra huvud. Bangalore är 3.5 timme efter Malaysia så vi var ganska trötta kan jag lova. Vi kom isäng runt 5 våran tid. Men sen sov vi gott alla tre.

En sista gång...

på stan. Lars kom hem från Holland på torsdagen och på fredagen var det avtackning och annat på SKF för honom så det blev halv dag där. På kvällen drog vi in till stan för att njuta lite en sista gång av pulsen där. KL city by night är fantastisk, på senare år har vi väl inte vart där för ofta utan vart lata och åkt till Bangsar, så synd. KL är klart häftigt. Vi började på Traders med ett glas skumpa och titta på utsikten.

På Traders!

Var är drickan?

Vackrast när det blev mörkt!

Sen gick vi vidare till vår kinesiska favoritrestaurang, Hakka. Hakka var den först restaurangen vi var på när vi kom till KL 1993. Kom ihåg jag satt och ammade Daniel (kanske inte så populärt?) och käkade nötter med pinnar. Sen har Hakka bytt plats flera gånger efterhand som de byggt nya hus. God mat, bra service (samma familj som alltid haft den), härlig atmosfär, ja vad kan man mer begära.

På väg till Hakka

Beställning!

Massa god mat....

Fast godast är dock Pomfret.

Sen gick vi upp till Bukit Bintang, favoriten i KL. Morgonkaffet på Esspressamente, se stan vakna, folket på väg till jobbet, absolut bäst! Bra shopping! Men sen går BB ner mot Chinatown och på vägen finns Jalan Alor, en annan sida av KL och där jag jobbat med Karen flyktingar. Oh dessa minnen som dyker upp! Lars föreslog att vi skulle gå och ta nåt och dricka på Ben's balkong i Pavilion och se BB från ovan. Sagt och gjort!

Väl nere, lekte jag turist och tog 100 foton, haha! Sen gick vi in till Starhill och Feast village och tog mer att dricka, ja varför inte? 

Måste vi ha mer att dricka....

Ja en liten till! Sen åkte vi hem, Sharanis sista natt. Han har varit en bra chaufför sen Razali slutade i januari. Jättepigga när vi kom hem så satt vi ett tag på balkongen och insöp atmosfären. Nej nu är det tid att lägga sig och åka till Indien! Så nästa gång skriver jag från Indien!

11 år i Malaysia!

Våran tid i Malaysia är nu slut, på söndag åker vi till Bangalore och nya äventyr. Vi är oerhört tacksamma att få ha bott här i ca 11 år totalt. Att få ha upplevt Malaysia 2 gånger och följa en enorm utveckling av landet har varit väldigt stimulerande. När vi kom vi först gången 1993 blev vi väldigt positiva, Daniel var bara 3 månader på våran pre-visit. Jag kommer ihåg att jag pratade med Lars blivande chefs fru, Yvonne (numera en av mina absolut bästa väninnor) i telefon och hon gjorde pannkakor till barnen, och det var då jag insåg att man kunde bo i KL. Kan man göra pannkakor så går det nog bra att flytta till andra sidan jorden! Vilket vi gjorde och bodde här till december 1996. Ett klart annorlunda liv än det vi har haft nu mellan 2004-2012. KL var så annolunda. Subang flygplats, man höll på att bygga tvillingtornen, enda stora vägen var Federal highway, köer överallt, det kunde ta Lars 3 timmar från Nilai att komma hem och det kunde ta 1-1.5 timme från Ampang till Lot 10 som var det enda moderna shoppingmallet. Sista året öppnades Starhill och vi insåg att en förändring var på väg för mitt emot låg den gamla flickskolan från 1800 talet kvar, en stor kontrast som senare revs 2000. Vi umgicks med folk från hela världen, hade månatliga cocktailpartyn, gick på baler och det var fester i tid och otid, tror vi var lite yngre då, haha! Jag var ansvarig för coffeemornings på SSM, ordnade playgroups mm. Skrev mycket i SNOFIDA. 
Nu är KL en verklig metropol, ett vägnät som är fantastiskt, shoppingmall i varenda hörna, ordning och reda (ja det var det inte för 20 år sen), även om det byggs mycket nu så är det ingenting jämför med den byggnadsarbetsplatsen vi bodde i, dvs KL, tidigare. 
Kan inte visa några bilder eftersom det var före digitaltiden och fotona är på väg till Indien i en container. Men här några bilder från när vi var och besökte KL 2002.

Daniel utanför Sunshine Rabbit där han gick 1995-1996

Med sin gamla fröken

Utanför vår mataffär Hock Schon i Ampang

Efter 11 år kommer Malaysia alltid finnas i mitt hjärta, ett fantastiskt land att bo i även om det finns mycket man kan reta sig på men säg var finns det inte det. Sjukvården är fantastisk, servicen finns här, leende människor, mat från hela världen och stora kulturskillnader, tack och lov. Malaysia är ett muslimskt land och jag kan nog säga att det är tack vare det som landet är så bra som det är. För i vilket annat land lever flera kulturer sida vid sida, och har gjort under många år nu, utan att ha ihjäl varandra eller tvinga minoriteterna att assimileras med majoriteten? Friktioner finns, sälvklart, vi och dom är bara människor men Malasyia BOLEH!

En sista gång....

för denna gången iallafall, en lunch på Ben's med tjejerna! Denna gången kom Nasha ut till våra kvarter och vi gick till Publika. Jeanette, som kommit precis hem från att ha hälsat på Karin i Hongkong hängde också med. Så som vanligt hade vi trevligt! Efteråt gick vi till B.I.Gs och tog kaffe/te och sen ryckte vi lite kläder på vägen ut! Sicket härligt liv. Jag shoppade 6 par byxor, vet ju aldrig när jag kommer till British India nästa gång, haha. Älskar denna malaysiska affär. Dessutom har jag nu lärt mig att ägarinnan till BI är styvmor till Ben. Skönt att veta alltså!

Jeanette, Anki, jag och Nasha

Husets sallad med kyckling, alltid min och Nashas favorit men på sista tiden
 har jag ju inte kunnat äta den, tvyärr!!

Inne på B.I.Gs mataffär finns Plan Bs härliga kaffeställe!

På väggen hänger denna underbara skylt. Fråga mig inte mer, för jag har
ingen aning men rolig är den!

Art 2!

Tråkigt bara vänta på söndagens avresa så jag sökte nån och leka med på FB och hittade Catherine, min söta, energiska kompis. Vi åkte och tittade på hennes senaste projekt Art2 i ett av de senaste shopping ställena, Publika. Art 2 är ett "affär" där NGOs kan ställa ut sina alster till försäljning och pengarna går oavbrutet till dem. NGOs som Ti-ratana (som startades och drivs av Catherine), Myanmar och Palestinska flyktingar, Buddistiska centren mfl. De håller "art jamming" på söndagar där man för en slant kan komma och få utlopp för sin eventuella konstnärliga ådra. Dit har jag skänkt färger och annat material från mitt scraprum när jag städade för flytten, kul att se vilken nytta det gjorde.

På Art2

Lunch på Planet B

Catherine är en av de mest energiska och generösa människor jag träffat. Hon har alltid ställt upp om det vart något, alltid osjälviskt, vi har alltid lika roligt ihop! Kommer sakna henne men hon är en som reser mycket så Indien är inte långt borta!

När katten är borta...

eller hund och man, då dansar tjejerna in på lite ost och vin. Fick ju passa på nu så här i sista veckan i KL. 

Helen, Maria och Nasha

Claudia och Eva

och Anki som inte kom med på någon bild, så här en är en bild från senaste lunchen på Bens

Mandarin lunch!

På Mandarin Oriental hotell alltså! Ett annat av våra favoritställen genom åren, dels deras lunchbuffe ställe, hette Bibas förut men har nu renoverats om i snygg mellanösternstil. Kvällen innan var 750 gäster på Mandarin tillsammans med hela Formula 1 cirkusen som går av stapeln idag söndag. Alltid BIG happening i stan när cirkusen är här. Kameran låg i väskan och jag tänkte ta lite kort på restaurangen som minne, men mitt emot mig sitter Owen Wilson och då hade det varit alldeles för pinsamt att ta kort så det fick bli ett på Lars i väntan på bilen. Fast Mr Wilson var där också väntande på ett gäng Porsche bilar skulle nog ner till Sepang. En annan favoritrestaurang är Mandarins Grill, fast nu heter också den nåt annat, alltid god mat och bra service.

Kända och okända utanför Mandarin

 Mr Wilson!

Mailbombning

Just nu bombas vi av mail från Indien, inte bara angående hunden utan alla papper som vi måste ha för att göra alla typer registreringar. Vi måste åka till FRRO inom 10 dagar när vi anlänt och anmäla oss en procedur på mellan 40 minuter och 3 timmar, sägs det. FRRO är registrering för oss utlänningar. Inte bara ett papper och en person att se utan massor av papper och sjuttielva instanser att se och prata med, väl där. Pust! Har hört talas om indisk byråkrati och snart får jag se det med egna ögon. Vi vill ju få gjort det så fort som möjligt eftersom inget annat kan göras, som installation av TVoch  telefon, skeppning av möbler mm, innan dessa papper är klara. Så förutom att vi kopierat 100tals passkopior skall vi nu gå och ta kort, inte 4 utan massor. Tur vi bor i Malaysia, kommer ihåg isomras när jag tog passkort i Sverige, 4st för 250 kronor. Här får vi 8 st för ca 20 kronor, nej inte i automat utan på samma sett som i Sverige, digitalt. Lars åker till Holland till helgen och det är hans första uppdrag i sitt nya jobb, spännande. 


Bara lite papper att ta med till FRRO i Indien (orkade inte översätta):


Questionnaire ( Attached) 
Passport Photo Page per applicant 
Passport Visa Page per applicant 
Passport Arrival Seal Page per applicant 
Clear Scanned copy of employee’s Signed Contract letter / Offer letter / terms and conditions letter on the Bangalore addressed company letterhead and it should also include the Salary, designation and assignment periodResume 
Address Proof  Hotel/House lease agreement  Notarised 
Address Proof letter from the company 
Landlord ID 
PAN Card/Acknowledgement 
Photographs  6 per applicant 
Certificate of In Corporation of your organisation 
Marriage Certificate  if you are married and your spouse is accompanying you to India 

Det här är bara en del av hundens papper...

Claudia och Tequila!

Ja till Claudia gav jag vin, inte Tequila. Förstår inte varför denna lilla söta hund fick ett sånt namn, men hon lystrar jag på det så det är ju inte bara till att ändra. Kila blir det ofta. Iallafall skall hon ju med till Indien och hennes följetong började med att vi fick en vad göra lista från Indien och en annan från Malaysia och de två var inte samma!! Så vad gäller? Efter många telefonsamtal till Indien, besök hos veterinären här, de två pratat med varandra så är vi inte mycket klokare. Båda gör vad de tror gäller och nu får vi bara hoppas på att det funkar när vi väl står på flygplatsen nästa söndag med hunden i buren. 

Tequilas pass

På onsdagskvällen var Lars på ytterligare än avskedsmiddag på jobbet och kom hem med ett stort fantastiskt kinesiskt schackbräde. Jag passade på att bjuda Claudia på lite vin och tjöt. Vi jobbade ju ihop på MASBA efter Karin flyttade men har inte setts så mycket sen jag slutade. Så mycket fanns att avhandla. Alltid lika trevligt att träffa denna goa göteborgstjej.

Claudia

Hon ville att vi skulle sitta på balkongen och eftersom vi har kampungen(malajbyn) nedanför så fick vi ta blandningen av dofter som bränt gummi, trä, avgaser men även en gamelan i bakgrunden. Jag älskar gamelan musik! Så Malaysisiskt så genuint! Du kan lyssna på ett smakprov här.

http://youtu.be/Q2m-wtIFlMw

Bild från 

http://www.indonesiacultures.com/gamelan-java-traditional-musical-instrument.html

B.I.G

BIG the group, den nya hotta fräcka kedjan som dyker upp som svampar i stan. Ben's restauranger, B.I.G matvaruaffärer, delikatesser, Plan B och andra. Ny stil, modernare och dessutom tycks det funka. Alltid fullt på alla restauranger och kafeer. OK, servicen inte alltid den bästa men det ingår i malaysiskt tänk, tror jag! Idag var jag 3 gånger B.I.G, jag och sköna Eva var på Publika och åt lunch på Ben's, sen tog vi kaffe, underbart kaffe, på Plan B som ligger i B.I.G matvaruaffär och efteråt handlade vi mat. Naturligtvis glömde jag ta kort, nu får jag skärpa mig! Så jag plockade fram ett kort på Eva från 2007 och snodde ett kort på Ben's på internet! Skulle vilja ha reda på om det finns ett samband mellan The BIG Group i Australien och den här i My. Någon?

Eva

B.I.G på allt

Återkommer med följetongen Tequila, inte drickat utan hunden imorgon när jag vet mer. Tänk två gånger innan ni tänker exportera/importera djur! Suck!